OA-forumet

Hej,

Jag läste i ett forum om att ni arbetar med dessa frågor och då jag just fått diagnosen och har exakt detta problem tänkte jag höra med er vad som gäller. Det är så att jag efter många års letande hittat en lägenhet med flera fina attribut: stor walk-in garderob, trädgård, central, låg hyra och jag har renoverat den själv för egna pengar. Passar dessutom bra med marklägenhet då jag bara rullar in cykeln i hallen vid hemkomst.

Problemet är dock att den är otroligt lyhörd. Jag bytte till mig bostaden med en ung kille på 23 år som jag nu förstår varför frågade mycket om lyhördhet där jag bodde eftersom ..wow! Man hör verkligen varenda steg grannen tar och han är vaken 21 timmar om dygnet och går fram och tillbaka. (Han verkar också ha någon form av diagnos) Jag får ingen ro och får en extrem ångest, så pass att jag inte kan äta, sova eller vistas här och lades in på psykiatrin för detta för två år sedan. De hittade mig sittandes i två veckor på lasarettet (enda öppna stället) och gick till sist fram och frågade mig varför jag satt där? Jag vågade inte vara i lägenheten och hittade en soffa i en väntsal på lasarettet jag satt i och läste, tyckte inte jag störde någon där men personalen reagerade.

Efter det har jag stått ut genom att vara härifrån så mycket som möjligt, festa med fel folk (Inga andra ställen har öppna så sent som jag behöver vara hemifrån) och hamna i problem, allt för att jag inte vågar vara här. Det har alltså påverkat min livskvalitét något oerhört och jag har aldrig varit med om något liknande. Bostaden är dessutom mycket mörk vilket också påverkar hur jag trivs här. jag har i långa perioder om ett år åt gången även gått ner i depression då jag bara ligger i sängen med hörlurar och öronproppar, för rädd för att våga vara någon annanstans i lägenheten p.g.a. oljudet. Det må låta galet, min starka reaktion på detta men tänk er att ni inte kan fly från ett ljud som pågår nästan hela dygnet. Det väcker er, ni kan inte somna p.g.a. det, ni får ingen läs eller studiero och det tar tillslut livsglädjen från er. Det är väldigt plågsamt.

Jag söker andra bostäder men det är otroligt svårt i och med bostadsbristen. Nybyggena räcker helt enkelt inte så man verkar få vara glad för det man har och okej, jag fryser ju inte om vinternätterna åtminstone, men jag ÄR så livrädd för att vara här och har inga föräldrar eller släkt att åka till. Grannen är mycket aggressiv och kan stå och skrika långa haranger på mig om jag t.ex. borrar innan han vaknat och råkar väcka honom. Det händer med jämna mellanrum att han beter sig så. Folk stannar och tittar på honom men han bryr sig inte det minsta och jag blir livrädd och flyr) När jag är i bostaden vågar jag bara ligga i sängen med vattentäta öronproppar av silikon (de mest ljuddämpande, har jag kommit fram till efter åratals test), lurar utanpå dem och film på datorn så ljuden ska utestängas mest möjligt men det har ingen effekt, klampandet går genom allt och några vänner har frågat vad det är som dunsar hela tiden?

Jag har klagat till värden såpass många gånger att de satt in ett specialteam på saken och sagt att om jag klagar igen så kommer jag anklagas för trakasseri. Störningsjour har också satts in i området men de rycker inte ens ut längre. De skriver att de varit på plats men jag har kollat.
P.g.a. situationen är relationen mellan grannen och mig infekterad och då han har släkt i fem av lägenhet, är det de mot mig. Jag kan inte vistas i min trädgård utan att de börjar gå fram och tillbaka utanför staketet och stå och skrika upp till grannen för att skrämma mig och visa vem som bestämmer här och de lyckas, jag är livrädd!

Jag har alltså ingen på min sida och är hemskt rädd, detta har nu pågått i 4 år och jag är desperat, känner mig otroligt ensam och tycker inte det är rätt att jag ska behöva fly bostaden och bedriva tiden på stadens bibliotek eller dröja mig kvar på gymmet samt hamna i dåligt sällskap för att jag inte vågar vistas i mitt hem.

Finns det ingen hjälp att få? Min psykiater verkar vara en oförstående människa som inte bryr sig om att jag har några direkta problem. Har haft honom i 9 år och bett om att få byta men inget händer.

Kan ni hjälpa mig, snälla, snälla?

Det var en tråkig historia, jag förstår att du känner dig ensam.

När det gäller din granne som är vaken 21 h/dygn så är det ju inget som kommer få honom vräkt. Det måste mycket mer till för det, även om jag förstår (allt för väl) att det blir hemskt för dig. Att någon är känslig för ljud tar ju inte en vanlig hyresvärd hänsyn till, tyvärr. Jag förstår också att det är svårt att byta lägenhet, om det är bostadsbrist, men du måste ju försöka flytta därifrån?

Även om du flyttar så kommer du ju fortfarande vara ensam? Känslan av ensamhet bär man ju med sig, oavsett yttre faktorer tänker jag. Bor du i en stad där OA har en distriktsavdelning och träffar, så finns ju möjligheten att träffa andra Aspergare, som kanske kan dela med sig av sina erfarenheter och kanske har liknade erfarenheter. Att vara ensam med sina tankar är ju sällan bra.

Sköt om dig!

Hej!

Jag söker lägenheter dagligen men det är mycket svårt. Får upp lägenheter via appar, samt söker på hemsidor och värdarnas egna sidor. Kollar dem c:a 3 ggr/dag. I genomsnitt har staden 6-9 års väntekö och jag har sökt i 4 år.

Jag kan inte vara här, utan flyr hela dagarna, praktiserar på deltid, sitter på biblioteket resten till de stänger men är något så genomsyrad av rädsla för denne granne och de ljud som uppkommer att jag håller mig borta större delen av dagen och kommer hem först vid 23 för att sova om det går. Kroppen är nu uttröttad och jag orkar inte längre. Tror du man kan få hjälpa via LSS med boende?

Jag känner inte igen mig i diagnosen för AS eller bland andra aspergare, annars vore det en idé. Har dock flera vänner utan diagnoser jag trivs bra med.

Har du eller någon här varit med om samma sak och vad gjorde ni? Hade ni någon att fly till eller höll ni er ute som jag? Jag har funderat på att köpa ett tält och slå upp i skogen för att få lugn och ro, faktiskt för detta tär på psyket och skapar en olidlig ångest. Ingen har bott i lägenheten längre än 2 år heller och hela längan upp till översta våningen är ny så det verkar vara en hög ruljans på in och utflyttning. En var normal när han flyttade in men en dag slängde han sig ut genom glaset i altandörren.. Man kan undra om han inte heller stod ut här? Hyresgästen innan mig bodde här i bara ett år innan han hyrde den till en släkting som också flyttade efter ett år.

Vad tror du om man har någon chans till hjälp med ljuddämpning i lägenheten via LSS?

OA är en förening av och för andra Aspergare. Om du inte känner igen dig i diagnosen och inte vill ha med andra Aspergare att göra, så undrar jag om OA verkligen är rätt förening för dig?

Oj! Du tog nog mitt svar personligt.

Jag skrev att jag har vänner utan diagnoser, det var allt. Men jag är inte medlem i denna föreningen utan ville bara veta om ni kände till huruvida man har rätt till ljudisolering eller en tystare bostad? Jag fick svaret nej. Jag tackar för det.